...

För att det får göra ont ibland. Det får göra det. Minnen tränger sig i skallen, alla frågor utan svar vägrar tystna.
Allt påminner om dig. Eftersom du inte lämnar någon ro. Snälla, försvinn! Försvinn ur mitt huvud och ur mitt liv. Både direkt och indirekt. Jag tar en stund att funderar, gör mod av sorgen och agerar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0