Mina grannar del 2

Igår gick jag ut strax före tio för att gå sista svängen med dogsen.
När jag kom tillbaka och tog upp nycklarna insåg jag till min förfäran att jag tagit fel nyckelknippa och inte hade någon portnyckeln.

...Porten va låst...

Jag fick lite smått panik iom att jag inte hade någon bilnyckel heller, så ja kunde liksom inte ta mig någonstans. Och inga pengar, men telefonen var som tur var med.
Så jag fick gå in på hitta.se och söka på min adress för att hitta numret till någon granne i porten.
(Sova ute med hundarna eller ringa en granne, de va inte heeelt lätt att välja till en början men efter att ha funderat igenom alla tänkbara scenarior insåg ja att det var mitt enda alternativ. och om jag inte gjorde det med en gång skulle ja ringa och väcka någon, kan ju meddela att grannsämjan inte är vad den kunde vara.)

Får fram ett nummer, slår. Upprepade en enda meningen under dessa långa signaler "Låt de inte vara grannarna högst upp, Låt de inte vara grannarna högst upp, Låt de inte vara grannarna högst upp!"
Men inget svar. Paaaniiik. Men sen ringde de tillbaka, lyyyckaaaaa!

"Hej, de är din granne här längst ner! Det är så att jag har låst ut mig och kommer inte in, sitter här med hundar och hela köret och undrar ifall du skulle komma ner och öppna, de vore aaaaaaascchyssst!!"

"Hahahaha, aa jag kommer ner och öppnar."

Så in kom jag. Lite pinsamt. Men det var iallafall inte grannarna högst upp, det var den nyinflyttade snygga killen på våningen över.
Men ändå, vilken pärs!

Mina grannar del 1

Min grannes bebis har skrikit i 3 veckor i streck.
Alltså jag kan ingenting om bebisar och såna grejer, men instinktivt känns de som att den vill något.

RSS 2.0