ferdinandblue

Jag måste skriva något om min prins. Mitt allt. Pojken mitt hjärta bankar så oerhört hårt för. Min Ferdinand. Du, min underbaraste, kan inte värderas i guld. Det känns så sjukt, att du, som betyder allt, som får mig att svälla av kärlek bara av en blick, bara av att se dig, de gör nästan ont utav kärlek. Att dig har någon sålt, du var en vara som jag betalade för! För mig är du så mycket mer, du är precis allt annat än en vara, de känns sjukt att jag äger dig, jag har skrivit mitt namn på ett papper och sen var du min.
Att ha dig innebär ett sådant otroligt ansvar och även om jag inte alltid lyckas, eller inte alltid gör rätt, eller inte alltid är med dig. Så älskar jag dig mer än jag någonsin älskat. Det är du och jag mot världen och jag kommer göra allt jag kan för att du ska må bra, för att du ska få ett innehållsrikt liv, ett liv där du känner att du får ta plats, att du får ta mest plats, att du är den viktigaste som finns!
Jag vill att hela världen ska veta! Veta att du är den bästa lilla hund som finns. Du är inte bara en hund, du är Ferdinand. Min Ferdinand och du kommer alltid få vara nummer 1!
När jag blir arg på dig för att du gör något dumt, bli inte arg på mig. Allt jag gör, är för din skull!
När du kryper upp och lägger huvudet på min hals och somnar, så som du gör varje kväll. Då finns inga, absolut inga bekymmer, för du kan lysa upp även i de mörkaste stunder. Du är min glädje. Min kärlek.
Jag behövde bara få det ur mig.

Så slutligen, älskade Ferdinand, så vill jag tacka ödet, för att jag fick dig och för att du, utan att ha någon aning om det räddade mig, du öppnade mina ögon. Tack. Jag är dig evigt tacksam.